Ett förstärkt motorfäste är ingen blank effektpryl som imponerar i garaget men försvinner på vägen. Det är en uppgradering du faktiskt känner när kopplingen släpps hårt, när turbon laddar eller när bilen kastas mellan curbs på bana. Att montera förstärkt motorfäste själv är fullt rimligt för den som skruvar hemma, men jobbet kräver mer än att bara lossa några bultar. Motorn ska stöttas rätt, fästet ska hamna i rätt position och alla skruvar ska dras enligt rätt moment.
Belöningen är en drivlina som rör sig mindre, svarar mer direkt och håller bättre när vridet ökar. Priset är ofta mer vibrationer och mer ljud in i kupén. För en ren gatbil kan ett extremt styvt fäste därför vara fel väg. För bankörning, rally, drifting eller en bil med ordentlig effekt är det däremot ofta en av de uppgraderingar som gör störst skillnad för känslan i drivlinan.
Vad ett förstärkt motorfäste faktiskt förändrar
Originalfästen är byggda för komfort. Gummit tar upp vibrationer och gör bilen trevlig i kökörning, men det låter också motor och växellåda röra sig när belastningen kommer. Med ålder, oljeläckage och hårda starter mjuknar eller spricker fästena ytterligare. Då kan drivlinan vrida sig så mycket att växlingar känns diffusa, avgassystemet tar i eller att slangar och kablar hamnar under onödig spänning.
Ett förstärkt motorfäste använder hårdare gummi, polyuretan eller en mer motorsportinriktad konstruktion. Det begränsar rörelsen och gör gaspådraget mer direkt. På en framhjulsdriven turbobil märks det ofta tydligt i form av mindre drivlinehugg och bättre kontroll vid hårda växlingar. På bakhjulsdrivna byggen kan det hjälpa till att hålla växellåda, kardan och avgassystem i ett mer konsekvent läge under last.
Hårdare är dock inte alltid bättre. Polyuretan med hög hårdhet och solida racingfästen skickar vibrationer rakt in i karossen. Tomgången kan kännas i ratt, pedaler och backspegel. Välj nivån efter bilen du bygger, inte bara efter vad som ser mest kompromisslöst ut i produktlistan. Ett förstärkt momentstag eller ett lagom styvt nedre fäste räcker långt för många gat- och banbyggen.
Innan du börjar montera förstärkt motorfäste själv
Kontrollera först exakt vilket fäste som ska bytas. Många motorer har flera motorfästen, ett eller flera växellådsfästen samt momentstag. Ett motorfäste till höger kan se enkelt ut, medan ett nedre fäste kräver att hasplåt, underrede eller delar av avgassystemet tas bort. Läs monteringsanvisningen för just ditt kit och jämför med bilens verkstadshandbok innan bilen lyfts.
Du behöver normalt pallbockar, domkraft, en stabil träkloss, hylsor, spärrskaft, förlängare, ledknut och momentnyckel. I vissa bilmodeller behövs torx, XZN eller specialhylsor. Penetrerande olja, stålborste och bra arbetsbelysning sparar tid, särskilt på en bil som har sett svenska vintrar eller många varma pass på bana.
Det viktigaste verktyget är egentligen rätt stöd för motorn. En motorbalk över innerskärmarna är den bästa lösningen när det övre motorfästet ska bort. Alternativet är att stötta underifrån med domkraft och en bred träkloss, men då måste du veta exakt var belastningen får ligga. Lyft aldrig direkt mot oljetrågets tunnaste del. På vissa motorer är oljetråget aluminium och kan skadas långt innan du märker att något gått fel.
Arbeta på plant underlag. Lägg i växel eller parkeringsläge, dra handbromsen och använd pallbockar innan du kryper under bilen. Domkraften är till för lyft och justering, inte för att ensam bära bilen under arbetet.
Så gör du – från avlastad motor till rätt moment
Börja med att lossa det som skymmer fästet. Det kan vara luftburk, batterilåda, motorkåpa, underkåpa eller ett värmeskydd. Dokumentera med bilder innan du plockar bort hållare, slangar och kablage. På trånga motorrum är det lätt att glömma en kabelclips eller en jordpunkt när allt ska tillbaka.
Stötta sedan motorn försiktigt tills fästet är avlastat. Du ska inte lyfta motorn flera centimeter, utan bara ta bort tyngden från fästets bultar. En bra kontroll är att bultarna ska kunna lossas utan att motorn flyttar sig eller fjädrar hårt mot dem. Om en bult sitter under spänning justerar du höjden på stödet lite i taget.
Lossa fästet från karossen eller hjälpramen och därefter från motor- eller växellådsfästet enligt bilens konstruktion. Håll koll på distanser, brickor och eventuella styrtappar. På vissa modeller sitter fästet trångt mellan ram, drivaxel och motor, och då kan motorn behöva flyttas någon millimeter upp eller ned för att delen ska komma fri. Tvinga inte ut fästet med kofot mot aluminiumdetaljer eller slangar.
Jämför gamla och nya delen på arbetsbänken. Infästningshål, riktning, höjd och eventuella värmesköldar ska stämma. Polyuretanbussningar och delade insatser kan ha en bestämd orientering. Följ då tillverkarens markeringar, eftersom fel vänd bussning kan ge sned belastning och kortare livslängd.
Montera det nya fästet löst först. Sätt samtliga bultar för hand några varv innan du drar något. Då minskar risken att korsa gängor eller låsa drivlinan i ett spänt läge. Sänk eller höj motorn försiktigt tills hålen linjerar naturligt. Om du måste dra ihop motorn och karossen med bulten för att nå hålet är läget inte rätt ännu.
När allt sitter på plats drar du bultarna i den ordning och med det moment som anges för just din bil och ditt fäste. Här finns inga universella siffror som är säkra för alla motorer. Bultdimension, material, gänglåsning och infästning i aluminium varierar. Vissa bultar är sträckbultar och ska alltid ersättas. Andra ska monteras torra, medan vissa kräver specificerad gänglåsning. Chansa inte bara för att en bult “känns lagom hårt dragen”.
Montera tillbaka värmesköldar, kablage, luftburk och underkåpor. Kontrollera samtidigt att inga kylarslangar, vakuumslangar, växelvajrar eller elkablar ligger sträckta mot den nya fästeskonstruktionen. Ett styvare fäste minskar motorns rörelse, men felmonterade detaljer kan ändå nöta sönder mot en skarp kant.
Vanliga misstag som kostar mer än fästet
Det vanligaste misstaget är att byta ett fäste i taget utan att kontrollera resten av drivlinan. Om ett övre motorfäste är slut kan växellådsfästet och momentstaget vara lika trötta. Det nya förstärkta fästet får då ta en oproportionerligt stor belastning, och bilen kan fortfarande kännas orolig vid gaspådrag.
Ett annat misstag är att dra allt när motorn hänger snett på domkraften. Då låser du in en spänning som kan ge vibrationer, dålig passform och onödigt slitage. Låt motorn hitta sitt naturliga läge med alla bultar monterade löst innan slutdragningen görs.
Glöm heller inte avgassystemet. När drivlinans rörelse förändras kan ett system som tidigare hade några millimeters marginal börja slå i balk, värmesköld eller kaross. Kontrollera frigången både från ovan och underifrån. Samma sak gäller downpipe, intercoolerrör och växelmekanism på hårt byggda turbobilar.
Första starten och provkörningen
Starta bilen med huven öppen och lyssna på tomgång. Lite mer vibration i karossen är normalt, särskilt med polyuretan eller racingfästen. Metalliska slag, skrapljud eller ett avgassystem som ligger mot karossen är däremot en signal att stänga av och kontrollera monteringen igen.
Ta första provturen lugnt. Känn efter vid start från stillastående, motorbroms och växlingar. Drivlinan ska kännas mer kontrollerad, inte som att något ligger i spänn. Efter en kort körning är det klokt att inspektera fästet, infästningarna och närliggande slangar en gång till. Följ dessutom tillverkarens instruktion om efterdragning om sådan anges.
När du väljer delar till bygget är passform och hårdhet lika viktiga som varumärket på kartongen. House of Motorsport kan hjälpa dig att hitta komponenter som matchar både bilmodell, effektmål och användning.
Ett välmonterat förstärkt motorfäste märks inte bara när du kör aggressivt. Det märks i att bilen känns samlad när den får belastning – och att du kan lägga fokus på nästa bromspunkt, nästa växel och nästa varv.
